Attention kommenterar Smers uttalande i media

Smer, Statens medicinsk-etiska råd, är ett rådgivande organ till regering, riksdag m fl. Deras uppgift är att belysa medicinsk-etiska frågor ur ett övergripande samhällsperspektiv. Igår den 16 december presenterade Smer sin rapport ADHD – etiska utmaningar, som de tagit fram på eget initiativ.

På pressträffen menade Sven-Olov Edvinsson, ledamot i Smer, att skolor tvingar på elever ADHD-diagnos för att på så sätt få mer resurser till skolan. I dagens Metro säger Edvinsson att ”han fått uppgiften av ett antal rektorer som vet hur det går till för att få tre eller fyra gånger skolpengen”.

Josef Milerad, vetenskaplig sekreterare i Skolläkarföreningen, känner inte alls igen beskrivningen och svarar till Metro:
-Det här måste vara helt gripet ur luften. Smer kan omöjligt ha något belägg för detta. Det verkar vara något någon från Smer hört av en rektor på en middagsbjudning eller något i den stilen.

Inte heller Riksförbundet Attention känner igen den bild som utmålas:

ankiDet optimala vore om alla barn fick det stöd de behöver, oavsett om de har diagnos eller ej, men tyvärr ser det inte ut så idag. Att skolorna pressar på för ADHD-diagnos är inget vi känner igen. Initiativet kan ibland komma ifrån skolan, då problemen uppmärksammas där, men det måste ändå till en kvalificerad oberoende utredning för att man ska få en diagnos. Vi följer forskningen noga och har inte sett någon tendens till att diagnoser ställs för lättvindigt, säger Anki Sandberg, förbundsordförande i Riksförbundet Attention. (Bild tv)

Sven-Olov Edvinsson menar att de stora geografiska skillnader på hur ADHD-diagnoser ställs, som redogörs i rapporten är ett symtom på att skolorna pressar på för att få fler ADHD-diagnoser. Josef Milerad svarar i Metro att de geografiska skillnaderna handlar om att barn- och ungdomspsykiatrin på vissa håll kollapsat fullständigt.

Attentions Anki Sandberg kommenterar:

-Det är bra att livssituationen för personer med ADHD uppmärksammas. Liksom Smer anser vi att de stora geografiska skillnaderna är oacceptabla. För den som bor i ett län med låg prioritering av denna patientgrupp kan det innebära väntan på utredning och behandling i flera år. Att det behövs noggranna och multiprofessionella utredningar, har både vi och Socialstyrelsen tidigare framfört.