I Dagens Nyheter den 10/5 publicerades statistik som visar att barn som är födda i december månad i högre utsträckning har fått en ADHD diagnos. Den siffran är 35 % högre än för barn födda i januari. Procentsatsen grundar sig på 1000 personer födda 1986 – 2001 som någon gång hämtat ut sin förskrivna medicin och den kan vi inte bortse ifrån. Men vi kan analysera situationen och försöka se bakom statistiken. De publicerade siffrorna säger egentligen mer om skolan än om elevernas omognad eller om att ADHD skulle vara överdiagnostiserat.
Det finns många skolor som gör ett mycket bra jobb men lärarna har behov av utbildning och stöd för att anpassa sin undervisning för att alla elever ska kunna tillgodogöra sig den. Skolan har ett ansvar att ge alla barn samma chans till att lära sig läsa, skriva och räkna. Ett uppdrag som ställer alltför höga krav på både lärare och elever. Lärarna har också ofta missförstått och tror att det krävs att ett barn har fått en utredning och en diagnos innan skolan får sätta in resurser. Det står det inget om i skollagen. Tvärtom så står det att det inte behövs.
Siffrorna i DN:s artikel skriker också ut att det är pojkarna som får diagnos och inte flickorna. Och då i första hand de pojkar som är hyperaktiva för det är de som märks och som stör mest i klassrummet. Detta trots att senaste forskning visar att det är de barn med ADHD som inte är hyperaktiva som det går sämre för senare under skolgången. Vilket visar att resurser i den mån de sätts in, är välmenta och välbehövliga men kanske missriktade? Flickor med uppmärksamhets svårigheter behöver också stöd.
ADHD kommer heller sällan ensamt. Ca 30 % av de som har ADHD har också dyslexi/dyskalkyli 70 % kommer förr eller senare att få en depression. För människor utan ADHD är den siffran 40 %. ADHD är även starkt förknippat med ångest och oro så det är all idé att uppmärksamma barn som har en sårbarhet oavsett om de fått en diagnos eller inte. Oavsett om de fyller år i december eller i januari är det behovet som ska styra och inte diagnosen.
Ingen vet riktigt varför det ser ut som det gör med statistiken angående födelsemånad. Problemet är ju inte det som bevisas med själva statistiken – vad det nu är, utan vad som är bakgrunden till att det ser ut som det gör. Det är viktigt att vi nu vidgar vyerna och går djupare in bakom variablerna. Skolan, föräldrar och samhället måste göra vad de kan för att öka chanserna för de barn som inte lär sig på det sätt skolan säger att de ska lära sig. Att förebygga utanförskap genom att ge alla samma chans i skolan är att göra en stor samhällsekonomisk vinst. Det finns statistik på det och de siffrorna talar ett mycket tydligare språk.
