Lillasyster blir ofta prio nummer två

Linneas storebror Hugo (9 år) har Asperger och ADHD. Hugo behöver struktur, noga förberedelser och begränsat med stimuli. Linnea (6 år) är social, flexibel och gillar att hitta på saker. Hugo har svårt för fysik kontakt och närhet – i synnerhet med Linnea. Hon däremot vill gärna kramas och vara nära. Att parera syskonen och skapa utrymme för bådas behov och personligheter är en ständigt pågående utmaning berättar mamma Helene.

Helene Symhelene_syskonreng har bestämt att vi ska ses på ett café med hälsoinriktning. Hon beställer en uppiggande illgrön spirulinadrink. Avkopplande yogamusik hörs ur högtalarna och på väggen hänger en skylt med en överstruken mobiltelefon. Att ta en fika här i lugn och ro är en skön paus för Helene.

Hemma i lägenheten i Bromma är vardagen desto mer hektisk – särskilt på morgnarna. Dagens struktur skrivs upp på Hugos whiteboardtavla och mycket handlar om rutinerna runtomkring Hugo. Helene borstar hans tänder, klär på honom kläderna, övervakar frukostbestyren och avvärjer konflikter i hallen. Lillasyster Linnea – 2, 5 år yngre – hamnar lätt i skuggan av Hugo på morgonen berättar Helene.

– Hon blir ju ofta den stora av de två.  På morgonen så gör ju hon allt helt själv. I morse tog tandkrämen slut och då tog hon fram ny. Hon borstar sitt hår och väljer kläder helt själv.

När Helene berättar om sin dotter är det lätt att visualisera en liten ”fröken duktig” som kompenserar för sin storebror. Men så är det inte berättar Helene med ett leende.

– Nej Linnea kan hon också. Det känns som att hon ibland medvetet går in och konkurrerar om utrymmet och bestämmer sig för att vara lite extra besvärlig, Hon är inte automatiskt den ”duktiga flickan”. Det är jag faktiskt oerhört glad för.

Foton på pussandes och kramandes syskon på Facebook är något Helene berättar att hon tycker är jobbigt. Linnea kan ägna mycket tid åt att skriva och dekorera små pappershjärtan med kärleksbudskap till sin älskade storebror. Han tar emot hennes fina gåvor det utan ens ett tack. Försök till kramar och närhet slutar ofta med ett stelt avståndstagande eller i värsta fall en smäll berättar Helene lite sorgset.

– Det gör ju ont att se henne bli avvisad på det viset. Åh, vad jag ibland kan önska att Linnea också hade en go och kärleksfull storebror som tog hand om henne och höjde henne.

Även om de omedelbara kärleksförklaringarna från Hugo uteblir, så tror Helene att Linnea någonstans känner hur viktig hon är för honom ändå.

– Linnea är ju den enda någorlunda jämnåriga person som finns kvar som han kan öva sitt sociala samspel med. Hon är ju äkta och vågar ställa krav på honom. Han får nya chanser av henne och hon kommer ju alltid finnas kvar för honom. Det tror jag att han verkligen uppskattar.

 Det har igenom åren blivit tydligt att barnen har väldigt olika behov vad gäller aktiviteter och socialt umgänge. Om Hugo får välja så stannar han hemma och ägnar sig åt sitt specialintresse – datorspel. Om Linnea får välja går de och fikar, åker till Panduro, provar kläder eller bara umgås. Det är lätt att ha med henne och träffa släkt och vänner. Ofta delar de därför upp sig inom familjen så att allas behov blir tillgodosedda. Barnen har också var sin fritidsaktivitet i veckan och skjutsning dit och hem är värdefulla egna pratstunder med vart och ett av barnen. Helene berättar att hon medvetet valt att engagera sig lite extra i just Linneas konståkning.

– Det är viktigt att vi visar att det som Linnea gör är viktigt och att vi satsar på henne också. Därför valde jag att bli aktiv i konståkningsföreningen.

Trots att de på många olika sätt försöker uppmärksamma Linnea lika mycket som Hugo så är det svårt. Det faktum att Linnea ofta måste bli prioriterad som nummer två ger Helene ibland känslor av skuld. Även om skuldkänslorna ibland gnager inombords – så försöker Helene intala sig att de ändå gör så gott de kan. Hon brukar också försöka ta fram det positiva i syskonrelationen. Visst kan det stundtals vara tufft att ha Hugo som storebror, men Helene är övertygad om att den erfarenheten också utvecklar Linnea positivt som person.

– Hon ser ju hela tiden att vi lyfter fram det unika hos Hugo som något positivt. Det gör henne nog mer tolerant och öppen för olikheter i framtiden.

Text & Foto: Nina Norén