Hannah porträtt

Hannah vill vara med och påverka

 – Hela skoltiden fick jag höra: ”Sitt still, varför kan du inte…? Varför gör du inte…?”, berättar Hannah.

Hon förstod tidigt både att det var viktigt att passa in i mallen och att hon inte alltid gjorde det.

– Det äter sig in i hjärnan. Till slut börjar man upprepa det själv och tro att det är sant. Det är lätt att förlora modet.

Hyperaktiviteten växte bort tidigt. Under skoltiden var Hannah mer av en ”drömmare” som inte kom igång och inte visste var hon skulle börja.

Idag studerar hon sin andra termin på universitetet. Förra terminen läste hon psykologi, den här terminen historia. Det går bra att studera, även om Hannah upplever att hon verkar bli tröttare och behöver läsa mer än sina kursare. Det kan vara svårt att avgöra vad av det hon läser som är viktigt och hon behöver läsa igenom allt för att vara säker på att hon inte missar något.

Studierna kräver större eget ansvar

Skillnaden mot hennes tidigare studieerfarenhet från gymnasiet och folkhögskolan är framför allt att universitetsstudierna bygger på självstudier. Det förutsätter mycket större eget ansvar och förmåga att organisera sig.

– Om jag sitter hemma och pluggar så är det lätt att jag sitter kvar i sängen med böckerna och försöker läsa och det blir inte så effektivt. Men jag har upptäckt att om jag går upp, klär på mig och åker iväg och sätter mig i en studiesal så är det en helt annan sak. Då kan jag också ta det lugnt hemma sedan.

Det gäller att hitta ett studiesätt som passar just en själv, vara konsekvent med det som fungerar men inte vara rädd för att ändra sig och testa nya saker.

– Genom att leva mitt liv har jag blivit expert på mig och vad jag behöver. För mig passar det att anteckna samtidigt som jag läser, det gör att jag kommer ihåg bättre. Jag försöker också läsa det jag ska före varje föreläsning. När jag inte gör det får jag inget utbyte alls av att lyssna, jag fattar ingenting. Om jag har hunnit läsa är det lättare att se sammanhang och resonera.

Stöd i studierna

Efter kontakt med universitetets samordnare för elever med funktionsnedsättning har Hannah fått anteckningsstöd, en mentor, förlängd tentatid och möjlighet att skriva tentorna på dator.

Hannah har också hunnit märka av höga krav och tentastress. När hon skulle skriva sin första tenta fick hon en låsning och kom inte på någonting. Först i efterhand kom svaren på alla frågor.

– Pressen gjorde att jag inte kunde skriva och prestera. Jag är stresskänslig, det låser sig. Det är ett pågående arbete för mig. Det kanske kan fungera med avslappningsövningar eller något? funderar Hannah.

Något som har betydelse för studierna är att lyssna på vad kroppen behöver. Hannah har märkt en stor skillnad sedan hon började träna. Hon har blivit piggare, fått bättre kondition och har lättare att hålla fokus och lyssna på föreläsningarna.

Något annat som gör stor skillnad är att skilja mellan privata Hannah och plugg-Hannah.

– När jag ser mig själv som min egen arbetsgivare kan jag backa och få lite perspektiv. Det är ju mycket lättare att skolka än att ringa in sig sjuk till jobbet. Ibland tänker jag: ”Jag orkar inte, varför har jag så mycket att göra inför i morgon?” Jag glömmer bort att jag gör det för mig själv och min framtid, för att jag vill det.

Studierna har lärt henne att identifiera när det är värt att hetsa upp sig och när det inte är det. Hannah använder sig av sin envishet för att tvinga sig själv att stanna upp och få perspektiv.

– Om jag börjar hetsa upp mig, ”Åh, hur ska jag hinna”, så går liksom en halvtimme på att få panik istället för att jobba på under den tiden. Jag påminner mig om att det är mitt eget liv. Jag är här och gör det här för min egen skull.

Mindfulness och att träna på att vara just här och nu i stunden har varit till nytta.

– Om jag sitter och läser och samtidigt tänker på andra saker förstår jag ingenting. Först när jag är där och bara läser och fokuserar på vad jag gör kan jag ta in det.

Drömmarna och tankarna om framtiden är många. Masterprogrammet i historia och en doktorandtjänst lockar, liksom engagemanget för barn och skola eller arbete för likebehandling och nytänkande inom olika myndigheter.

– Jag skulle vilja föreläsa och informera inom myndigheter som Skolverket och polisen. Det behövs mycket mer kunskap om psykisk ohälsa.

Vill vara med och påverka

Hemifrån har hon med sig ett stort samhällsengagemang och inställningen att man fixar och tar tag i saker. Hannah vill inte sitta och ha synpunkter och klaga, utan vara med och påverka.

– Det är mycket kvar att göra. Men börjar man aldrig putta på den där lilla snöbollen så kommer den aldrig börja rulla.

För Hannah är det viktigt att ha perspektivet att man kommer att misslyckas ibland, men att man ändå måste våga testa.

– Utbildningssystemet kan beröva en så mycket, det är mycket annat man förlorar också, som att man inte vågar utveckla sina egna drömmar och färdigheter.

Alla måste få de bästa möjligheterna i sitt liv och sina förutsättningar. Det kan handla om att söka sig vidare till jobb, studera eller resa utomlands.

Jag tror att samhället vinner på att försöka utveckla folk. Det är viktigt att ge människor en chans att gå vidare i livet och göra det de vill. Det behöver inte vara akademiska studier, men att uppfylla sina drömmar. Och ha modet att testa. Självförtroendet kommer med tiden. Ansvaret att utvecklas har man själv, men det är viktigt att man har möjligheten att göra det!

  • Namn: Hannah
    Ålder: 26 år
    Styrka: Att jag kan uttrycka mig, debattera och framföra mina åsikter.
    Stolt över: Att jag har klarat gymnasiet, börjat universitetet och alla chanser jag har vågat ta.